Varför?

Vad tjänar jag på att vara snäll
och ställa upp på mitt snart blivande
x-hustru?

Inte ett jävla dugg som det känns just
nu.

Lika bra hon får känna efter själv hur
det är att inte ha någon som finns där
för henne och ställer upp i alla väder.

Mina barn då? Jo, dom ställer jag upp för
till 100%, inget snack.

Men sen är det nog!

Funderingar

En sak jag funderat på mycket under den
senaste veckan är hur mycket jag avskyr
att bli utnyttjad för min snällhet.

Jag är sån som, oavsett, hur arg, ledsen
och besviken jag är,alltid ställer upp för
mina nära och kära.

Det är lite av en förbannelse, för jag får
otroligt dåligt samvete av att inte hjälpa
dem jag bryr mig om, men till och med jag har
en gräns för vad som är OK...

När jag erbjuder min hjälp gång på gång,
ställer upp, hjälper till så får jag knappt
ett " tack " tillbaka.

Förstår ni hur det känns?

Det är respektlöst, egoistiskt och otroligt elakt.

Och jag har nu bestämt mig för att bara vara snäll
mot dom som verkligen förtjänar det och det är fan
inte många som gör det...

Jag vet att det kan verka som att jag är krävande
gentemot mina medmänniskor.

Men det enda jag kräver av dem är exakt det som jag
själv visar dem, nämligen respekt, ödmjukhet, vänlighet
och hjälpsamhet.

" Gör mot andra så som du vill att andra ska göra mot dig "

Så fr.o.m. nu får du klara dig själv och be nån annan om
hjälp för jag har fått nog.

Respekt är inte nåt man får, det är nåt man förtjänar och
DU har inte gjort nåt för att förtjäna min.